Önskelista

Ja, vad fan, fyller man 36 så gör man. Och det gör man, nästa vecka. Kommer inte fira så stort, tror jag. Ska ta mig en ledig dag och plantera träd har jag tänkt.

Här är grejer jag önskar mig, men på inget sätt förväntar mig i år. Så att motherfucking säga.

Min kompis Martina pratade senast vi sågs om hur hon vaknar till åttans nyheter varje morgon och att hon sen har sin väckarklocka på mobilen att ringa en halvtimme senare och jag kände: detta är lösningen. Hatar att vakna till alarm, känns som att jag börjar dagen med stress i systemet. Vet inte varför jag inte tänkt på klockradio tidigare, men nu jävlar! ÄR eventuellt till och med sugen på en sån kombinerad klockradio/lampklocka vet ni. Jag tror Pär har just den här önskningen under kontroll, men vad vet jag. Jag har ju bara påmint honom en gång om dagen i en vecka om klockradion.

Jag har förälskat mig i en pissdyr halsduk och jag hatar att jag inte kan sluta tänka på den. Den skulle också va SÅ fin till min gröna vinterjacka och den kombinationen haunts me at night. För tillfället har mitt shopping-samvete Nikko förbjudit mig att köpa den, men om jag fortfarande tänker på den när vi är Wien ska jag köpa den där har jag (i stolt samarbete med Nikko) tänkt. Min erfarenhet är att det är värt att köpa en dyr grej man verkligen vill ha istället för nån liknande billig grej som för evigt kommer kännas som en kompromiss. Men för att veta om jag verkligen vill ha den här halsduken, eller om det är en tillfällig förälskelse måste jag hejda mig lite. Men, om nu nån vill ge mig den i födelsedagspresent: who am I to stop them?

Den här parfymen sniffade jag på i Helsingfors senast jag var där (och gick in i en affär för att eventuellt känna på den där jävla halsduken). Den var go, hade inte haft nåt emot att presentera den för mina andra parfymer.

Ja, på tal om träden jag tänkte plantera, önskar mig följande:

1 plommonträd
1 äppelträd
2 svartvinbärsbuskar
1 krusbärsbuske

… och kanske en liten körsbärskvist. Eller nåt annat kul i frukt- och bärväg.

… Sen kommer jag ärligt talat inte på så mycket mer. Varför är det alltid så svårt att skriva önskelistor? Det känns som att jag säger minst tio gånger om dagen att jag vill ha nåt särskilt. Det är inte ödmjukhet, bara tankspriddhet.

Men man kan alltid ge mig teckningar, washi-tejp, hembakade grejer, blomlökar eller fina recensioner för boken som kommer snart. HEHEHEHEHE.

Bry sig om

Häromdan kom en kompis på besök som inte varit här på en stund. Vad ni har det städat, sa han. Var det med förvåning i rösten? Jag vet inte, kanske det bara var ett konstaterande. Jag blev i alla fall förvånad. Inte för att han sa så, för vi har det faktiskt rätt städat allt som oftast (vad än min familj anser om saken), men för att han noterade den där förändringen som jag också noterat men inte kunnat sätta fingret på. Vi har inte ändrat våra städrutiner det minsta, det är fortfarande lika mycket katthår på mattorna och möblerna som senast han var här. Men ändå är intrycket… luftigare.

Jagg tror det inte handlar så mycket om att städa som att ta hand om. Rensa, laga, röra vid. Hela jullovet och därefter har jag gått och plockat. Flyttat på en bokhög, bläddrat i en annan. Rensat bort hörn som blandats ihop till en grå massa. Väckt påsar och korgar och högar till liv. Möblerat om lite, bytit ut en kudde.

Ni vet känslan av att det inte blir riktigt rent och fräscht om man inte lyfter på allt från en yta, hur mycket man än skurar runt omkring prylarna? Bara man flyttar bort allt och flyttar tillbaka det, så behöver man knappt skura alls, känslan av att ytan inte är försummad är ändå starkare än känslan av att ytan är nyskurad.

Jag skrev ju tidigare i år att jag är trött på att köpa saker, konsumera saker. Trots att det varit min absoluta favorit go to-grej för snabba kickar och ångestlindring. Mmm, så gott det plåstrar om en orolig själ att klicka hem nåt. Vidrigt, jaja, jag vet, men tror inte jag är ensam om det.

Det är ingen kick att bry sig om eller ta hand om på samma sätt, men det lämnar ingen dålig eftersmak heller. Så det är väl att föredra.

Och tänk vilken tur, just precis imorse gick gummibandet i min favoritscrunchie av, så nu kan jag frösöka fixa det nästa gång jag sökre ångestlindring, ahahahaha åh ljuva värld.

(piss)

Årets första loppisrunda

Igår var jag på årets första loppisrunda - och kanske sista på en stund pga restriktionerna som nafsar oss i hälarna nu igen. Orkar inte vara den som klagar på restriktionerna för jag fattar ju att de kanske måste till, men orkar faktiskt inte riktigt leva i det här samhället just nu heller. Men jaja, så illa ställt är det väl inte, igår fick jag alltså gå på loppis. Nedan följer en detaljerad redogörelse för vad jag kom hem. Förutom två ljus som jag glömde fota och nu inte orkar göra.

Om vi börjar med det lilla, mest onödiga eller vad vi ska säga. En magnet med pommes. Ångrar att jag inte köpte en annan som låg i samma låda som föreställde ett stekt ägg. Men man kan inte få allt i världen.

En annan liten sak som fick följa med hem var det här fräsiga hårspännet, pga känns i linje med min trendspaning om flamenco för 2022.

Lite större sak, men trotzdem för liten för mitt huvud. Den här hatten för 30 cent, ett löjligt pris för en otrolig huvudbonad. It’s giving me Midi, Maxi & Efti, it’s giving me Blossom. Jag tyckte den var fin på Pär, men han var inte så övertygad. Men den har hittat ett hem hos vår kompis Beppe istället, som erbjöd sig köpa den för det dubbla priset. Det är så här man blir rik.

Köpte också lite kläder, eftersom det tydligen är vad jag gör nu för tiden. Den här festliga jacketten ville absolut följa med hem. Okej, sa jag, men jag kan inte lova att jag inte kombinerar dig med ljusa jeans och band-tshirt. Eller slänger dig över min gröna klänning för verklig färgkrock.

Är tydligen mycket inne på struktur atm.

Den här gröna koftan ville jag så gärna ha pga färgen att jag inte ens provade, men turns out den var lite tajt över axlarna för mig och jag är lite för bekväm för att inte ha bra sittande kläder these days så nu står vi här och stirrar på varann, jag och koftan och vet inte vad vi ska göra.

Den här blåa tröjan var så skön i materialet (plus strukturen, hörni, strukturen!) så den fick följa med hem trots att jag är lite tveksam till den pga jag vet inte. Det är nåt. Men den är väldigt väldigt skön, så som en hel vanlig vardagströja kommer den nog komma till användning.

Och till sist: en redig korg. Det är min fjärde korg på ett år kanske, men vet ni, jag har användning för dem alla. Korgen är perfekt väska för stranden eller sommarfesten när man ska ha med vinflaskor eller kafferepet vintertid när stickningen ska med. Och den här har lock! LOCK! Perfekt korg.

Det var allt. Förutom de där ljusen då, men det var två bivaxljus, helt vanliga. Sånt jag alltid plockar på mig om jag ser på loppisar. Bruksvaror.

Inte ansluten

Satte datorn i sin lilla ställning (för ergonomin) imorse. Skrev in mitt lösenord. Inget hände. Skrev igen. Inget hände. Insåg att tangentbordet och musen inte connectat till datorn som dom brukar göra. Det var ju inget fel, knappt ett farthinder, men jag satt och tittade på orden länge: inte ansluten. Så längesen är det alltså sen jag satt i kontoret sist. Skulle mitt lvi ha varit en tv-serie med tokroliga fantasisekvenser, skulle en tredje bluetooth-grej dykt upp i listan, Ellens hjärna - inte ansluten. Burkskratt.

Min telefonskärm har spruckit, ett spindelnät över hela. Det går på hemförsäkringen och tur är väl det, för det skulle kosta ungefär 500€ att fixa. Jag kan välja mellan att lämna in den här i stan och lägga ut för reparationen och få tillbaka pengarna sen. Eller skicka in den till försäkringsbolagets partner in crime eller vad jag ska kalla det. Svårt att säga om jag blev mer frestad eller skrämd av tanken på att skicka iväg min telefon några dagar, kanske t o m en vecka.

Jag har aldrig störts av min egen överdrivna användning av telefonen förr, alltid tyckt att det ger mer än vad det tar men på sistone har jag känt mig nästan… uttråkad. Uttråkad och på högvarv hela tiden, alltid en ny femton sekunders loop att se, ett samtala att lyssna på, en artikel att inte missa. Jaja, ni vet.

Jag hörde nånstans att de flesta burkskratt är inspelade på femtiotalet och de används än. Det betyder att de flesta skratt vi hör är människor som antagligen är döda by now. Jag tror det var på Tiktok, jag vet inte om det är sant. Men jag behöver inte den här lilla smulan av “kunskap”.

Är inte beredd att vara en av dem som är som mitt tangentbord, inte ansluten, fullt ut. Det kommer så mycket… accessoarer med det som jag inte gillar. Men nån slags balans är väl eftersträvansvärt i de flesta lägen. Så kanske. Kanske det kunde stå inte ansluten ibland i alla fall.

Allt kan hända

Det är svårt att hålla upp en dagboksrutin märker jag, det blir lätt att jag faller i nån slags content-fälla ändå. Hur ska jag göra det här till innehåll? Är det här värdigt ett blogginlägg? Och så vidare i all evinnerlighet, medan bloggen stor tom och ekar.

Det puttrar på ganska långsamt den här veckan och det passar mig bra. I måndags gjorde jag en loppisrunda i grannstan och det kändes både lite förbjudet och också härligt, härligt. Fyndade bra, en del kläder, vilket jag aldrig förväntar mig pga, well, min storlek. Igår var det en helt vanlig jobbdag, även om den i ärlighetens namn var ganska oproduktiv. Fick i alla fall ihopskruvat min nya kontorsstol.

Idag har jag uträttat ärenden, ätit långlunch och dessutom köpt ett par skor! Har absolut kläd-köpstopp ännu, men jag får ju köpa på loppis. Så när ett par rosa, leopardmönstrade converse dyker upp, oanvända och i min storlek på FB-loppis, ja, vad gör man då?

Har inte haft converse sen gymnasietiden. Sidenote: mina vita converse från högstadiet är legendariska inom vissa kretsar, så här såg dom ut när jag till sist slutade använda dem,

ser inte så farligt ut men på vänster fot var det inte bara en tå som hängde ut och på andra foten hängde hela hälen ut.

Trodde knappt min egen magkänsla när jag redan förra året kände ett visst sug efter Converse igen, efter tio stadiga år i mera klumpiga sneakers varianter. Visst känns det konstigt att gå med platt sula, skrev Nikko efter att jag berättat om kapet. Jo, det gör det. Hela skon rör sig annorlunda. Nu väntar jag bara på vår så jag kan använda conversen, min cowboyboots och så småningom mina Docksta -tofflor. Om Vi Läser skulle fråga mig vad mitt favoritord är här och nu skulle jag svara barmark.

Funderar på att ha Allt kan hända! som motto för i år, det känns som att det kunde va ett sånt år. Titta, mina små grisklövar i converse-skor igen, vem hade trott det.

Spisfläktslampan

Köpte tulpaner och blodapelsiner idag. Det var minus tio och vitt i träden.

Blev så till mig av hur fräscht och nytt och oförstört allting kändes att vi äntligen fick fixat ny lampa till spisfläkten. Den har blinkat i stil med en lampa i en öde sjukhuskorridor från en skräckfilm sen mitten av oktober utan att nån av oss har kommit sig för att byta ut den. Men nu.

Nytt år, nya möjligheter.

Tomtar, bloggar, kläder, krans

För mycket länge sen hette min blogg Saker jag gjort och åsikter jag har. Catchy namn. Nu har jag hetat Blejk, fejt och fab i rätt många år och jag har ju arbetat in det bloggnamnet ganska bra. Men jag börjar bli lite sugen på att övergå till ett mer Ellen-centrerat namn. Skulle gärna vilja fortsätta använda BFF, men kanske bara inte så mycket fokus på det? Behöver jag en ny header, är det ditåt det barkar? Är det nån som känner sig manad att göra en? Jag skulle fan inte orka tänka ut en själv. Älskar den jag har nu, men ja. Förändring är väl ganska nödvändigt.

I alla fall, lite retro idag då, här är lite saker jag gör och åsikter jag har:

Lagade minestronesoppa förra veckan. Det blev oväntat gott, inte alls som skolans minestrone. Man kan ju undra varför jag gjorde minestrone med förväntningen inte så gott, men jag var sugen på en buljongig soppa och vege-chorizo så det blev det så här. Följde inget recept, bara fräste lök, vitlök, selleri, morot, nå sked ljus misopasta och kryddor och hällde över ett par liter grönsaksbuljong och sen i med pasta och i slutet stekta korvslantar och grönkål. Jag stod och pudrade och hällde en massa olika kryddor och såser i den under tiden den kokade så minns inte exakt heller vad jag lade i. Men tänk italienskt så går det nog bra. Det skulle egentligen va lite tomatpuré också men pga allergier använde jag miso. Slut på historia. Bra pasta sorter att använda i minestrone är t ex risoni. Jag använde trofie.

Årets julklappar är signed sealed och nu väntar de bara på att bli delivered. Det blev ett tema på årets inpaketering som min inre fjortonåriga panda kan vara stolt över. Presentsnöret är band ur en gammal vhs-kassett för övrigt, tips tips. Det enda som inte är inpaketerat är julklapparna jag och PG köpt tillsammans åt oss; en soda stream och en ny stereo (som vi inte ens köpt ännu).

Varje gång jag planlöst ritar nåt tänker jag att jag gör det alldeles för sällan. Det är kul och välgörande att bara sitta och rita, utan krav på att det ska bli nåt. På ordkonsten brukar jag ta tillfället i akt när barnen håller på med nåt att bara rita lite. Senast en julkula. Det blir mycket jul just nu.

Mycket jul ja. Här är mina jultomtar. Jag har tydligen startat en samling med dem, utan att veta det själv. Jag är ganska kräsen i mitt val av tomtar, jag kan inte förklara vad det är jag söker efter, men jag vet när jag ser tomten i ögonen om den platsar i samlingen eller inte. Och jag köper uteslutande på loppis. Moderna filttomtar med luvan över ögonen gör sig icke besvär, det är det fulaste jag vet. se där ,en åsikt jag har. Nyaste i samlingen och den enda som tillkommit i år är han längst till vänster som kokar gröt. Tomten med snökulan i magen är äldst, han härstammar från min mommo och moffas och var den som startade det hela.

Har gosat med Sylvi.

Har klätt på mig. Imorse hade jag och Pär samma tid att passa så vi gick samtidigt hemifrån, något som annars aldrig händer. Det var mysigt.

Och till sist så har jag pärlat ihop en dörrkrans till oss. Jag satt tre timmar med det här lilla projektet och plockade och började givetvis tio på kvällen. Classic Ellen. Men är mycket nöjd! Känns som ett trapphus-vänligt alternativ plus att nu syns det ju att det bor kReAtIvA kOnStNäRsSjÄlAr här. Jag googlade först lite mönster på nätet, men alla var så avancerade så jag gjorde på fri hand. Blev riktigt nöjd med resultatet!

Och det var lite saker jag gjort. Vad har ni gjort?

Pennor, högtalare, tråk och stök

Gud, vilken vecka. Hur jag än planerar, hur jag än försöker så lyckas alltid de här veckorna i november bli ett stim av saker att göra och fixa och ordna. Har jobbat långa dagar och de dagar som inte av sig själva varit långa har jag förlängt dem med diverse nödvändiga sysslor, som att handla mat och byta lakan. Ett slags jobb det också. Och för all del, även mindre nödvändiga sysslor såsom rom- och ingefärsdrinkar, nagellack och studera t-zonen i toalettspegeln har förekommit, men i betydligt mindre mängd än vad jag kanske hade önskat. Och nödvändigt och nödvändigt, kanske det är just det är där icke nödvändiga sakerna som sen är de allra nödvändigaste?

Jag var tillsammans med Amanda och Malin på skolbesök i torsdags, det var kul! Kul att faktiskt få besöka en skola fysiskt, även om det var med visir och i stor gympasal med en klass i gången osv. Vi pratade bland annat om hur man får idéer till böcker. Ett stående tips från vår sida var att ha tråkigt, att våga låta de där tomrummen i intrycken uppstå, så att hjärnan blir tvungen att fylla dem med nåt. Ett bra tips som gäller alla åldrar. Efter ett prat med en klass, dröjde sig en elev kvar och frågade med uppriktig min: när har NI tråkigt då? Jag svarade nåt om att jag tycker det är tråkigt att städa, men jag fortsatte fundera på den frågan.

Jag har nyligen köpt en sån där liten bluetooth-högtalare till mobilen, tänkt mest att ha på torpet. Den är dessutom vattentät, så den funkar att ha både på stranden och i duschen. Jag tycker också att det är astråkgit att duscha och blev lite hemligt glad över möjligheten att måla över den här duschtråkigheten med en podd eller nån låt att lyssna på. Tills det slog mig hur absurt det är, att kräva yttre underhållning in i varje stund. Som att en dusch inte räcker som syssla. Underligt man känner sig trött och överväldigad.

På väg hem med yet another paket

Högtalaren är bara en av massa grejer jag “klickat hem” senaste tiden. Allt från strumpbyxor till smink till julklappar till julkalendrar har fått svischa iväg ut ur hemsidornas köpkorgar och hem till oss. Visst saknar jag impulskontroll, men det här är ändå nån slags rekord tror jag. Tror dessutom jag om aldrig sade, så tänkte att jag skulle ha nån slags köpstopp under hösten men hahahaaha. Jag vet inte om det handlar om corona, men jag har i alla fall tänkt flera gånger att det är okej att UNNA sig en massa saker nu för att allt är så sorgligt och tråkigt. Jag är ganska säker på att det inte är så det funkar.

Skit samma, det är inte ett speciellt attraktivt beteende, men om inte förr lär den här madnessen ta slut när det blir januari, för då är man ju alltid pank. Man = jag.

Men en helt otvetydigt rolig grej som jag “klickat hem” (måste använda citationstecken, hatar det uttrycket) är årets julkalender! Jag har faktiskt två i år! Jag har ganska långt hållit mig till klassiska och enkla kalendrar tidigare, förutom förra året när vi hade Bonniers litteraturkalender. Men i år har jag förutom Flashback Forevers Böglyftet-kalender köpt en… PENNKALENDER!!! Är orimligt pepp på detta, jag är ju i regel väldigt förtjust i olika kontorsmaterial och sånt.

Pennkalendern är från Penstore och nej, det är inte ett samarbete, inte ens ett gratisbud eller gåva. Hur många läsare och följare ska jag ha före man börjar få sånt? Nu hittar jag inte kalendern på deras hemsida så jag undra om den är slutsåld? Glad att jag hann haffa en i så fall! Pennor känns också på nåt sätt rimligt att ha 24 stycken av, jag har svårt att se ett scenario där jag skulle t ex använda upp 24 krämer.

Jag tror också att - om jag orkar - ska börja julstöka lite ikväll. Jag har dragit skrivkurs digitalt hela helgen och känner mig ganska trött på skärmar, så nåt lite mer taktilt och konkret känns väldigt lockande. Jag brukar vara ganska tidigt med pyntet, men det enda som står framme redan är en girlang av pepparkaksgrisar i cernitlera som jag tryckte ut en kväll när jag behövde göra nåt färgglatt.

Här är en jättebra låt förresten. Eller hela skivan är fan nåt av det bästa jag hört på länge. Vet inte hur jag missat den så länge. Har ändå följt Parkman sen hon blogga för många, många år sen. Those were the days, när “alla” hade blogg.

Välkommen till mitt kontor

- Knack knack!
- Vem där?
- Tor!
- Vilken Tor?
- Mitt kon-Tor!

Välkommen hit! Jag tänkte ni skulle få en guidad rundtur på mina sju kontorskvadrat jag huserar i nu för tiden.

Först ska jag kanske förklara lite. Jag hyr rum på Kulturkollektivet Insidan, ett ganska nytt kulturkollektiv som poppat upp i Jtown. Vi är allt som allt åtta pers som har kontor här och vi har inte så mycket med varandra att göra rent jobbmässigt, här sitter journalister och konstnärer och grafiker. Och så jag då. Men vi delar kök och toa och allrum och kaffepauser ibland. Det är i det stora hela ett mycket trevligt upplägg. Jag vill ju gärna ha nån att prata skit med över en kaffekopp, men jag jobbar ju helst på egen hand.

Tillbaka till mitt rum! Så här ser det ut! det mesta är köpt på loppis, förutom den blåa stolen som jag faktiskt tog från torpet. Men den är ju helt klart begagnad ändå. Gardinerna däremot är köpt nya, jag hade först tänkt mig väggarna målade i grönt, men insåg ganska snart att det skulle bli för mörkt och välja inredning för mycket i ett sånt litet rum. Så då blev det gröna, tunga gardiner istället.

Försöker växla mellan sadelstolen och pinnstolen under dagen för ergonomins skull, för i ärlighetens namn sitter jag oftast på pinnstolen, men med sadelstolen som en slags fotpall för ena benet.

Bordet är ett gammalt allmogebord i furu jag köpte på Facebook-loppis - visst har jag berättat om det? Älskar att det är så stort och stadigt och känns så levande. Det är kanske fånigt, men ljuset i rummet och ytan på bordet gifter sig splendidly!

Och nämen, se där, där ligger lilla Maggan och skräpar!

Bordet döljer också den absolut nödvändiga godislådan, hehe. Vissa dagar är en chokladbit till kaffet det som gör att man orkar. Vissa dagar glömmer jag bort att jag har lådan, tro det eller ej. Choklad är inte en sån där måste äta aaaaallt-grej för mig.

Stickade sockor, en glittrig snöglob från Jysk, en äppelformad porslinsask, en mugg för småsaker och i förgrunden mellanmål. Klassikern banan och så har jag gått på det här med kallbryggt te. Köpte det här när vi veckohandlade senast och det är faktiskt lite festligare än en vanlig vattenflaska. Inte nödvändigt, men festligt. Speciellt festligt när det ser ut som att man går runt med ett väldigt stort urinprov OH WELL.

Den mest odiskade av alla mina koppar och muggar - kontorsmuggen. Ärligt - diskar ni er kontorskopp mellan varje kaffe…? Eller är jag bara extremt äcklig?

Till vänster om mig och skrivbordet hänger Saras affisch. Tycker den passar bra i ett författarkontor.

Också till vänster: ett litet ihopplock. Hyllan hittade jag på vinden på torpet och tyckte den kan få stå här och hålla mina böcker och nudlar tills jag behöver en större. Blompallen är från Jysk (jaja allt är inte loppis so sue me) och blomman är en garderobsblomma. Tror den har störst chans att överleva här. Den bruna mappen innehåller originalet till Klåda-pärmen som min kompis Eleonora målat. Den står där och väntar på att nån ska ta den och ramas in. NÅN. Det blåa sjoket till vänster är min jeansjacka som hänger på min garderob här: en spik i väggen. Min bästa sak på denna bild är ju självklart Gustaf-klockan som jag älskar <333

Snett till höger och bakom mig är kontorets absolut fulaste hörn, men vad vore jag om jag inte visade upp de fula hörnen också? Printen är bara en printer och absolut nödvändig men i likhet med de flesta andra teknikprylar ful som stryk. Bordet den står på är inte så fult, tvärtom, det är också ett loppisfynd som eventuellt skulle behöva lite kärlek för att verkligen komma till sin rätt men är man lat så är man.

Fåtöljen är också absolut nödvändig, för kreativa pauser, kompisar på besök eller om man ska läsa. Snygg är den kanske inte dock. Däremot bekväm!!!! Och första bästa jag ihttade på loppis när jag behövde en fåtölj hit. Ville ha en redig sak att verkligen kunna sjunka in i, inte nån liten pinnstolsliknande femtiotalsvariant som vi visserligen har ett par på vinden, men som är omöjliga att slappa i. Så nu står den här här tills jag hittar den perfekta.

Kudden i den är en datakudde jag fick av en följare på Instagram när jag efterlyste en att köpa! Så snällt!

På golvet en impulsköpt loppismatta och mina kontorssandaler.

Den här affischen på insidan dörren fick jag med mig från Missionsstugan i måndags. Tycker hemskt mycket om motivet, även om jag inte orkat tyda de ryska bokstäverna till ett konstnärsnamn ännu.

Och med det var kvadraterna slut! Det kommer säkert (förhoppningsvis) ändra en del här ännu, men jag tycker jag håller på att få det riktigt mysigt här.

Nu får ni gå, nu ska jag jobba. Peace!

Fyra saker jag köpte på loppis igår

Va?! Har jag handlat på loppis? Jag?!

Jo, det är sant och inte nog med det, jag börjar med att ljuga er rakt upp i ansiktet, för den här lilla ledsna taxen köpte jag redan i måndags. Köper nästan aldrig nåt på Facebook-loppisar, men den här kunde jag absolut inte motstå.

Som en liten tax-lucia. Älskar den djupt och innerligt!

Nåja, den här köpte jag faktiskt igår. En tupp-kanna! Och man häller liksom ur näbben. Lite sliten, men helt otrolig och absolut nödvändig. Tänk den som vas för ett gäng solrosor till exempel. Eller att ha påskriset i!!!!

Har jag en grej för djurformade föremål? Helt klart. Jag tycker om att se det jag äger i ögonen.

En barnboksklassiker köpte jag också; Laga mej, sa Pulvret. Jag har läst den här säkert två miljoner gånger när jag var liten och tänkte att en viss brorson som visat ett visst intresse för att leka sjukhus på sistone kan uppskatta den med. Pulvret annars, vilket genialt namn på en karaktär. Önskar jag hade kommit på det själv. Pulver är ett snyggt ord överlag, borde börja använda det mer. Pulver hjälpte mig, verkligen osv osv.

Det här var mitt favorituppslag när jag var liten, när Pulvret designade nya kläder till all personal. Det här är ju en bok skriven av nån som fortfarande har tilltro till välfärden. Pulvret har alltså brutit benet och får tillgång till all den här personalen OCH att han ligger på sjukhus i 42 dagar!!!!! Jag har visserligen aldrig brutit ett ben, men när brorsan gjorde det tror jag inte ens han var över natten på sjukhuset… Eller? Hur som, bra bok är det i alla fall.

Till sist; mitt bästa köp eller åtminstone mest funktionella. Ett skrivbord till kontoret! Jag blev trött på vårt gamla Perstorpsbord som visserligen är fint men rangligt och litet och snävt och alldeles för lätt. Tittade först på olika nya alternativ på Jysk och det fanns både ett och annars jag kunnat tänka mig.

Men så dök det här upp på Facebook-loppis (nästan aldrig sa jag!) och ropade mitt namn. Eller nja, jag råkade i misstag skicka en av de här autosvaren loppissidorna på Facebook erbjuder när jag granskade bilderna hehe. Jag var visserligen intresserad, men hade tänkt avvakta lite. Men ödet ville annorlunda så jag hämtade det igår kväll. Det är stort och tungt och stadigt och har en helt fantastisk yta, det är ett bord att älska. Det är hellr inte så lågt som det av nån anledning ser ut på bilden vill jag bara påpeka!!!!

Det kostade fem euro mer än det billigaste bordet jag hade kollat på Jysk och i motsats till det vågar jag tro att det här bordet håller resten av livet. Det här bordet känns nästan som en levande person. Tänker att jag ska kunna författa många böcker vid det.

Bonusbild av frakten. Körde alltså så här genom stan och det kändes både läskigt och lite… olagligt? Eller? Hur som helst gick det bra och jag är så jäkla glad över min lilla Nissan. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den, som det heter.